Personlig Träning

Konsten att våga vara sårbar

Hemligheten är att våga lyfta och hjälpa andra för sin egen lycka

Att komma nära sig själv och varför jag känner som jag gör och gjort i perioder är smärtsamt. Att våga känna och vara i just den känslan en lite längre tid än vad många vågar och kanske oxå vill har fått mig att hela tiden ta nästa steg i en utveckling i en riktning jag inte alltid själv styr över. 

I dag satt jag i ett samtal i över tre timmar med en person som står mig väldigt nära och vi landade i att om vi inte vågar prata ”inifrån och ut” som kommer min egen person behöva stå åtsidan. 

Föga troligt är att missförstånd kommer uppstå i våra relationer och med våra medmänniskor. Att börja våga pratas om känslor och sina innersta tankar är enormt viktigt och framförallt i elitidrott som både jag och min vän arbetar inom. 

Jag själv vågade sällan prata om hur mina tankar och känslor gick under nästan 15 års tid och det satte stora käppar i hjulet för min aktiva karriär. 

Men idag jag ser det som en styrka som Coach och tränare både för Elitidrottare och vanliga människor som går sina egna strid varje dag med olika tankar och utmaningar.

Mina bröder och jag med min Morbror Mats

Konsten att våga vara sårbar! 

12 år gamal upplevde jag min Morfars död som endast blev 57år. Min Morfar hade världens största hjärta,det var så stort att han till slut dog i en hjärtinfarkt. Och när jag säger upplever så menar jag att jag levde med min morfars sorg under flera veckors tid sommaren efter att han förlorat sin enda son i en tragisk trafikolycka endast 18 år gammal. 

Jag bodde varje sommar hos min morfar på gården i Roslagen där jag utförde olika sysslor som att ex utfodra djuren,klippa gräsmattan eller måla staket och mycket mycket mer som hör gårdsarbete till. 

Just denna sommar kommer jag tydligt ihåg att Morfar tjatade ihärdigt på att jag skulle komma upp på gården tidigare än vanligt. Jag kände ett obehag just eftersom det inte ens gått ett år sen min morbror gick bort men samtidigt kände jag något form av plikt och jag ville vara min morfar nära när jag visste att han var väldigt ledsen.

”Åk och köp cigaretter Anette” 

Min morfar var min idol och referenspunkt för vad framgång var men samtidigt var jag så pass förnuftig och mogen i mina tankar att jag såg att detta inte var lycka. 

Som många gör vid sorg så drack min största förebild för mycket i perioder och efter min morbrors död fortsatte drickandet under tiden jag levde på gården. Har ett starkt minne av när morfar kallade mig ”Anette” som är min mammas namn. Han var så påverkad av både sorg och alkohol att han förmodligen såg sin dotter i mig med mitt blonda halvlånga hår. 

Han bad mig åka ner till macken och köpa cigaretter…Och det gjorde jag… 12 år gammal så körde jag bil själv första gången och den som tidigare lärt mig köra bil var just min borgånga morbror. 

Och än idag tror jag att jag hade åkt och köpt cigaretter utan körkort just för att jag var så pass sårbar och ville att min morfar till lags.

Bara en öppning till fler inlägg

Detta är en inledning på flera inlägg som jag kommer fortsätta skriva om i hur våra liv som barn formar oss och hur viktigt rollen är som coach,tränare och inte minst förälder  är för våra barn och ungdomar.  Det vi utsätter eller väljer att presentera för våra barn/ungdomar formar och påverkar hela deras framtida liv. 

Jag ser detta som ett kall och gåva att våga utveckla känslor hos våra unga och att bidra till ett mer öppet och sårbart klimat för vad vi faktisk känner och bär på djupt inom oss. 

”Ensam är inte stark,ensam är bara ensam”

Mitt namn är Niklas Andersson. Jag är pappa till två barn och är förlovad. Jag har ett förflutet som Elithockeyspelare i ett flertal Svenska som utländska klubbar och som efter karriären sadlade om till Personlig Tränare. Jag har haft förmånen att arbetat med allt från flerfaldiga världsmästaren i speedway, elithockeylag och basketlag på högsta nivå i Sverige samt instruktör för Svenska Ishockeyförbundet. Idag huserar jag på SATS NK i centrala Stockholm en tjänst som han nyligen tillträt. Att börja blogga var inte en självklart för mig då jag är dyslektiker men jag gör mitt bästa och jag hoppas ni följer med på min resa.  Kontakt@christiana.se